Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
VATTNET. RINNANDE VATTEN.
logiens uppgift är således att utreda och beskrifva bergens och
jordskorpans sammansättning samt att på grund deraf tyda
jordens utvecklingshistoria.
Då man tager i betraktande den enhet och planmessighet,
som råder öfverallt i skapelsen, så måste man äfven antaga, att
de krafter, som än i dag medverka vid jordlagers danande eller
ombildning, äfven under förgångna tider varit verkande på samma
sätt, om ock understundom i större skala. Alltså, för att kunna
tyda jordskorpans och bergens tillkomst och beskaffenhet, är det
nödvändigt att se till, hvilka de ofvan antydda krafterna äro,
huru de verka och hvad de åstadkomma. Dessa krafter äro
vatten, is, luft, det organiska lifvet samt den vulkaniska kraften.
Kap. 1. Om de krafter, som fortfarande arbeta
på jordytans omgestaltande.
A. Vattnet.
a) Hinnande vatten. Af det regn, som faller på jordytan,
bortdunstar en del genast och uppstiger i luftkretsen. Men
största delen söker sig väg till hafvet, antingen såsom ytvatten, eller
såsom djupvatten, i hvilket fall det tränger ned i jordlagren
för att efter längre eller kortare väg under jordytan framkomma
som källor.
Ytvatten. Det vatten, som framrinner i ett dike eller i en
bäck, synes i vanliga fall alldeles klart, men efter ett häftigt regn
förändrar sig dess utseende. Det på en åker nedfallna
regnvattnet letar sig fram i fåror och fördjupningar till närmaste dike,
förande med sig grus- och sandpartiklar, lerslam, grässtrån, delar
af döda insekter m. m. Vattnet, som. häraf blifvit starkt
grumligt, fortsätter sin väg i diket, der det forsar fram med större
eller mindre fart, beroende af dikets lutning eller fall. Men
när vattnets hastighet minskas, t. ex. vid dikets utmynnande i
ett tvärdike, der afsätter sig en liten hög af de gröfsta och tyngsta
grus- och sandkornen. Vid undersökning af en dylik liten hög, som
ofta blifvit bildad genom flere särskilda vattenflöden, skall man
vanligen finna, att den består af omvexlande lager af gröfre och
finare ämnen, beroende deraf, att under flödets högsta utveckling
vattnet haft kraft att medföra gröfre gruskorn, men endast
vanliga sandkorn, när vattenmassan varit i aftagande. De finare
beståndsdelarne medfölja emellertid dikesvattnet längre, till dess
detta kommer i fullkomlig hvila. I en vattendam t. ex. afsätter
sig sanden vid dikets utmynning och lerslammet längre ut i
dammen på dess botten. Huru långt ut i dammen sanden aflagrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
