Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 VULKANISKA UTBROTT.
Bild 34.
en del af lavan i form af en askpelare, hvilken starkt belyses af lavan i kratern,
och enär detta upprepas med några minuters mellanrum, kan denna vulkan
tjenstgöra ’ som en slags fyrbåk och kallas äfven Tyrrheniska hafvets
fyrtorn. Hos höga vulkaner antingen uteblir lavan eller ock bryter den fram
ur en af bergets sidor.
I Kirauea vulkanen på Hawaii kan man mycket tydligt studera lavan.
Detta bergs krater är den största, man känner, och uppgifves till omkring
1/2 mil i tvärmått. 1 denna kan man nedstiga till bortåt 300 meters (1000
fots) djup, der en glödande lavasjö af vidpass 470 meter (1600 fot)
tvärtöfver befinner sig i häftig svallning.
Den typiska formen för en vulkan är käglan, men genom kraterns
sammanstörtande och utgräfningar genom regnflöden erhålla vulkanerna många
egendomliga former. Vulkanens hufvudmassa utgöres af nedifrån uppkastade
ämnen, såsom lava och aska. I sällsynta fall tyckes dock sjelfva bergets
bas hafva uppkommit genom den fasta jordskorpans blåslika uppsvällning
eller upplyftning. Detta slags vulkaner har man kallat elevations- eller
upplyftningsvulkaner i motsats till de
uteslutande af vulkaniska ämnen nppbygda, de s. k.
eruptions- eller uppkastningsvulkanerna.
De vulkaniska utbrotten förklaras på
följande sätt.
Genom den fasta jordskorpans
sammankrympning eller genom sjunkning af någon dess del
åstadkommes ett väldigt tryck på den smälta
massan inunder, som derigenom pressas ett stycke
väg upp genom sprickor i jordskorpan. Oaktadt
den starka hettan, som skattas till 2000° C, är
den glödande massan mättad med vatten i
flytande tillstånd. Direkta försök hafva nämligen
visat, att vatten, som utsättes för ett ofantligt
tryck, kan antaga samma temperatur som smält
stenmassa, utan att öfvergå i gasform. Genom
fina springor i de fasta jordlagren tränger vatten
ned ända till det glödande inre, hvarvid det blir
utsatt för trycket af hela den Öfverliggande
vattenmassan, och genom detta tryck förblir det
flytande. Men då trycket minskas, utan att
temperaturen i betydligare grad nedsättes, hvilket
blir händelsen, när den vattenbemängda lavan
blifvit pressad högre upp i jordskorpan, så
öfvergår plötsligt det öfverupphettade vattnet i
gasform. Den punkt i jordskorpan, vid hvilken detta
sker, kan matematiskt beräknas. Genom
närstående schematiska bild blir hela förloppet mera
åskådligt. Bilden föreställer en kanal, som sträcker
sig tvärtigenom jordskorpan ned till det
glödande inre. Linjen a—b utmärker den gräns,
nedan för hvilken vattnet bibehåller sig i
flytande tillstånd. När nu lavan pressas uppåt och
hinner upp öfver denna gräns, förvandlas
plötsligt vattnet i gas, hvarvid de öfverliggande
berglagren eller den stelnade lava, som från ett
föregående utbrott befinner sig i kratern, slungas
uppåt med oemotståndlig kraft. Äfven det vatten,
som befinner sig i de öfre jordlagren och som
kan nedtränga till kanalen, bidrager till
gasbildningen. Emellertid fortfar lavan att stiga
ytterligare. Dervid uppflyttas den gräns, vid
Schematisk genomskärning af
jordskorpan med
eruptionskanal. De hvita kulorna
föreställa blåsor af vattengas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
