Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGARTER. STRUKTUR.
45
Om man med hvarandra jemför friska brottytor af
bergarterna granit, gneis, porfyr, sandsten och lava, så framträder vid
första påseendet en betydlig olikhet emellan desse, hvad beträffar
beståndsdelarnes storlek, läge, form, o. s. v. Man säger derföre,
att bergarterna hafva olika struktur. De vigtigaste slagen af
struktur äro följande:
1. Kristallinisk, då mineralierna framträda tydligt som mer
eller mindre utvecklade kristaller. Kornigt kristallinisk kallas
strukturen, då mineralierna ligga utan ordning i massan, t. ex.
granit; skiffrigt kristallinisk, då de ligga ordnade så, att
bergarten synes liksom bestå af skifvor, t. ex. gneis och
glimmerskiffer. I detta fall är det vanligen glimmern, eller annat,
liknande mineral t. ex. hornblende, klorit och talk, som genom
att hafva de tunna fjällen anordnade i en viss riktning bestämmer
skiffrigheten.
2. Tät, när intet mineral framträder för obeväpnadt Öga,
utan hela massan synes ensartad, t. ex. lerskiffer och hälleflinta.
3. Porfyrartad, när i en tät grundmassa enskilda kristaller
finnas utvecklade, t. ex. felsitporfyr:
4. Glas-struktur, när bergarten visar samma utseende som
glas, t. ex. obsidian.
5. Mandelstruktur, då i en tät grundmassa finnas
ihåligheter eller blåsor, som till en del eller helt och hållet äro fylda
med mineralier; t. ex. basalt.
6. Lavastruktur skiljer sig från föregående deruti, att
blåsorna äro tomma och utdragna i en viss riktning på grund af
lavans flytning; t. ex. lava.
7. Klastisk eller brottsttyckestruktur, när beståndsdelarne ej
äro kristaller, utan brottstycken, mer eller mindre afrundade.
Af den sistnämnda särskiljer man:
Sandstens-struktur, när beståndsdelarne utgöras af små
afrundade korn (vanligen af qvarts), sammankittade af något
bindemedel.
Konglomerat-struktur, när beståndsdelarne äro gruskorn eller
stora som rullstenar, samt rundade.
Brecciestruktur, när beståndsdelarne äro stora och skarpkantiga.
Brottstyckena kunna antingen vara hopkittade af ett bindemedel, som en gång
varit löst i vatten, (sedimentär breccia), eller ock inbäddade i en massa,
som en gång varit smält (eruptiv breccia).
Lös eller jordartad, när beståndsdelarne ej äro
sammanhängande, t. ex. sand och lera.
Vid redogörelsen för de bergarter, som bilda Kinnekulle
(se inledningen), gjordes skilnad emellan de bergarter, hvilka äro
afsatta i vatten, såsom sandsten, kalksten och skiffer, samt de,,
som i smält tillstånd brutit ut från jordens inre, t. ex. trapp.
De förra bestå af tunna hvarf eller skikt, liggande det ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
