Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen skuld. "Och ju djupare vi intränga i kännedomen om
naturen, desto innerligare skall det blifva vår öfvertygelse, att blott
tron på en allsmäktig och allvis Skapare, som skapat himmel
och jord enligt sitt eviga rådslut, förmår lösa naturens, såväl som
det menskliga lifvets gåtor" (O. Heer).
Kap. 5. Om Sveriges geologiska förhållanden.
Då vi skåda tillbaka på de många formationer, som i det
föregående blifvit beskrifna, få vi ej tänka oss, att alla dessa
finnas lagrade den ena ofvan på den andra på hvarje punkt af
jorden, ja, ej ens att något ställe kan påvisas, der hela
lagerföljden från urtiden till nutiden finnes utvecklad. Tvärtom är
det vanliga förhållandet, att endast ett fåtal formationer träffas
i öfverlagring på hvarje särskild punkt. Så t. ex. finner man i
Kinnekulle, såsom framdeles skall visas, endast undersiluriska
och kambriska bildningar ofvanpå grundfjället, och i Skåne vid
Helsingborg endast jura- (trias-?) och siluriska formationen. Detta
förklaras på det sätt, att blott de områden, som varit haf
betäckta under en viss period, nu visa aflagringar från samma tid,
men att deremot de länder, som varit fastland, naturligtvis ej
erhållit några sedimentära (hafs-) bildningar. Sålunda har
trakten kring Helsingborg, som saknar alla lemningar från devoniska,
stenkols- och dyasperioden samt äfven från krit- och tertiärtiden,
varit fastland under dessa tider, men varit vattenbetäckt under
silur- och juraperioden.
Men vid sidan deraf får man ej förbise, att de lager, som
uppstått under en period, kunna under en derpå följande hafva
blifvit denuderade eller förstörda genom vatten eller is.
Af alla europeiska länder synes England vara det land, som
har de geologiska formationerna mest regelbundet utvecklade.
I stort sedt stupa aflagringarne från vester till öster, och då
man vandrar från Wales mot London, beträder man alla
formationerna från den älsta till den yngsta (se bild 80). Ett
motsatt förhållande utvisar den geologiska kartan öfver södra och
mellersta Sverige. Om man nämligen frånser Skåne, så erbjuder
hela den öfriga delen af landet endast de tvänne älsta
formationerna. (Härtill komma likväl de qvartära aflagringarne, hvilka
utbredt sig nästan som ett täcke öfver hela landet, men ej finnas
utmärkta på kartan). Häraf följer, att denna, den öfvervägande
delen af den skandinaviska halfön 1) legat höjd ötver
verldshafvet ända från slutet af den siluriska tiden. Och då urforma-
1) Med undantag af spridda fläckar i Finmarken eger samma
förhållande rum i Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
