Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bild 112.
Bild 111 är en genomskärning från södra udden, a är sandsten, b
oolithartad kalk, c består af vexlande lager af mergel och kalk, och d är
en hård, marmorlik kalksten.
Försteningarne utgöras af
trilobiter, brachiopoder,
(armfotin-gar) (bild 112) m. fl. djurslag i
likhet med den undersiluriska
faunan, dock merendels af skilda
slägten och arter. Men i
syn-nerhet karakteriseras
gotlandskalken af enkriniter och karaller,
som här förekomma till stort
antal (bildd. 113 och 114).
På fastlandet förekomma
öfversiluriska lager i
Jämtland och Skåne. Af mest
betydenhet är den
öfversiluriska ljusgrå kalken vid Bjersjölagård i Skåne. Dessutom
förekomma mergelhaltiga och sandstensartade bildningar vid Rmg-
Spirigerina reticularis.
Bild 113.
Bild 114.
Favosites gotlandica
a nat. storlek, b
något förstorad.
Halysites catenularia.
sjön (Klinta) samt en röd, glimmerhaltig sandsten vid
Öfvedskloster och Ramsåsa, hvilka aflagringar tillhöra den yngsta delen
af öfversiluriska formationen.
Spridda smärre partier af den siluriska formationen
förekomma i nästan alla Sveriges provinser. Detta synes antyda,
att denna formation ursprungligen haft en mycket större
utbredning, än nu är förhållandet, och att den undergått en
storartad denudation.
Efter den siluriska tiden synes Sverige och i allmänhet hela
den. skandinaviska halfön hafva legat som fastland, obetäckt af
verldshafvet, ända till den qvartära tiden. Åtminstone saknas alla
spår af de mellanliggande formationerna, om vi frånse Skåne 1),
1) Och äfven den halländska kuststräckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
