Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obetäckta af lösa jordlager, eller på sin höjd försedda med en
tunn förvittringsskorpa, som endast förmådde nära en torftig
gräsmatta.
I Skåne var visserligen omvexlingen i de fasta berglagren
större, i det att här äfven funnos aflagringar från jura- och
kritperioden; dock saknade i allmänhet äfven dessa betäckning af
lösa jordlager. Endast i dalgångarne funnos anhopningar af lera,
sand och grus, hvilka blifvit afsatta af rinnande vatten, som från
de högre liggande trakterna bortsköljt förvittringsprodukterna.
Landet i sin helhet var således ännu ganska ofruktbart och måste
undergå stora förändringar, innan det kunde emottaga och nära
högre organiserade växter och djur samt menniskan.
På Öland kan man få en föreställning om landets utseende före
Kvartärperioden. Hela midtelpartiet af denna ö består nämligen af en
kalkstens-häll, som nästan öfverallt ligger blottad, endast betäckt af en ringa
förvittringskorpa, som gifver näring åt en kort och tunn gräsmatta. De
qvartära jordlagren hafva i allmänhet blifvit denuderade, och blott på enstaka
ställen, hufvudsakligen i norra delen, ligger sand- och lerbetäckningen qvar.
Men innan vi inlåta oss på skildringen af de förändringar,
som landet undergått under den qvartära tiden, skola vi först
göra oss förtroliga med de lösa jordlager, som derunder blifvit
bildade, och dervid särskildt betrakta mellersta och norra Sveriges
lösa aflagringar, till skilnad ifrån de skånska, hvilka äro de förra
mycket olika.
1. Norra och mellersta Sveriges qvartära bildningar. Älst
bland dessa är kross-stensgruset eller krossgruset, hvilket utgöres
af stenblandade och oskiktade grus- och sandaflagringar, hvari
stenarne ligga utan ordning inbäddade. Man urskiljer häraf
tvänne slag.
a) Bottengrus. Detta slag af krossgrus hvilar merendels på
den refflade berggrunden, har stor fasthet och hårdhet, innehåller
ofta afrundade och refflade stenar (jökelstenar), som ligga
inbäddade i ett fint, Pulverformigt slam, s. k. bergartsmjöl, och är att
anse som inlandsisens bottenmoräner.
b) Vanligt krossgrus bildar en mindre hård, grusblandad
sandmassa, innehåller nästan endast kantiga stenar, hvilka ofta
äro ganska stora, är i saknad af det fina bergartsmjölet och
utgör den forna inlandsisens and- och ytmoräner. Detta grus täcker
oftast det föregående och bildar oregelbundna kullar och åsar.
Krossgruset har en ofantligt stor utbredning i Sverige. Det igenkännes
derpå, att det är rikt på kantiga eller kantafrundade och i så fall refflade
stenar, som utan ordning ligga inbäddade i en grusblandad hufvudmassa,
hvilken hos det vanliga krossgruset utgöres af sand, men hos bottengruset
af ett fint, Pulverformigt slam. Det är således ej något grus i vanlig
bemärkelse och lämpar sig föga till väglagning, murbruk eller dylikt. Till
skogsjord egnar sig krossgruset ypperligt, men mindre väl till åkerjord, på
grund af sin stora rikedom på stenblock. Bottengruset är vanligen något
kalkhaltigt, och de stenar, det innehåller, äro ofta flyttade långa vägar och
således olika de bergarter, som finnas i närheten i fast klyft. Deremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
