Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fram åt en bördig äng de raska drängar sträfva;
hon blottas af den skrud, i den hon varit klädd,
då krökta, blanka jern i deras händer sväf\a,
som öka för hvart stég det fälda gräsets bädd.
En tropp af bygdens mör dem tätt i spåren följer, —
naturens skötebarn i säll enfaldighet! —’
de retande behag, som ingen prydnad höljer,
hos dem förena sig med styrkans munterhet.
Fast veklig vällust ej i deras uppsyn blänker,
på deras brända kind af sol och vädrens lek
ett sundt och lifligt blod den friska purpur stänker,
som fåfängt härmad blir af lånta sminkets svek.
Det välluktrika hö de händigt sammanhemta
.i strängars lena bädd med räfsans glesa kam.
Med glada rösters gny de skratta, sjunga, skämta,
och bergens återskall fördubblar deras glam.
Hvad muntrar denna flock i sjelfva mödans läger?
En härdad kropp, ett sundt men icke konstJadt vett,
ett lif med få behof, som seders enfald eger
och ej blygs föda sig i nyttig anletssvett.
I gärdet näst intill den tröge dragarn drifves:
än i hans tunga fjät ledsagas billens lopp,
än under harfvens tagg den åker sönderrifves,
som i sin lösta mull ger nya skördar hopp.
Att hämma källans språng, som ned i jorden gömmes,
och hemlig fiendskap till Ceres’ alster bär,
i dikets låga graf dess dolda ådra tömmes,
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
