Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förunderliga ting, som jemt sin gräns förgäter,
som jordens lilla boll med ömksamt löje mäter,
och tänker på en ve rid som på en näfve sand;
nu åter, krökt i stoft, sig under allt förringar,
med slafviskt vankelmod sig plågar och sig tvingar
för några glittergrand!
Är det naturens höjd, der Skaparns konst förklaras,
som till ett evigt mål, en gudalott förvaras?
Ar denna gvckelban det högsta allvarsprof?
Ett nu, ett ögonblick, man här i töcknar vimlar,
när denna vandringsflock till afgrund eller himlar
blir vansklighetens rof.
Hvart drags jag hän att tro? Men månn’ jag icke felar?
Se verlden, se dig sjelf; hvad fynd i- alla delar!
Han, som är utan tid, ej gör för tidsfördrif.
Låt all naturens kraft med bildning sig bemöda:
den tar, der något finns, dess ämnen äro döda;
men hvadan kommer lif?
Det kan ej vara sannt, att jag så helt försvinner:
en outsläcklig eld uti mitt väsen brinner,
min tankkraft kan bestå; hon våldsamt det begär:
jag hissnar att förgås, min åtrå vill sig mätta,
jag fått för rymligt vett för blott en skymt af detta,
der jag en främling är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
