Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<; v/.lexnon c, c. r.
>75
»Du hör ej», skriker han, »hur längt min arghet gått,
jag vet ej hvar i dag jag all min qvickhet fätt.’>
Han styrkes i sin tro och börjar eftertänka
att han en sådan dag i sällskap kunde blänka;
strax ilar han sin kos, till vissa herrar gar.
att klandra Ärlig Svensk, och fråga hur man mår.
Jag klifver ur min’ säng, tre gånger kroppen sträcker,
att armen än till tak och än till väggen räcker;
tre gånger gäspar jag på ett så kräsligt sätt,
att timmes tid behöfs att vrida munnen rätt.
Ack, korta, sälla tid! Mitt hår man redan kammar,
en tjock virginisk rök från spotska läppen dammar
ren höras skrik och skratt, min dörr på gafvel slås;
nå, vänner nu igen? Ja, vänner, det förstås.
Två snillen rusa fram, Apollos värda gossar;
den ena helsar knappt, förr’11 han ett infall lossar;
strax ger den andra till ett skrik i himmelshöjd,
och sig för hjessan slår och kiknar bort af fröjd.
En gång han skrattat har; han mig i armen fattar
och repar tanken opp och andra gången skrattar.
Den förre flatna tycks och tittar under lugg,
men ser så smånöjd ut.och grinar sjelf i mjugg.
När han med fägnad ser att första profvet lyckas,
skall till det minsta ord med nya löjen smyckas.
Hans tanka blir så fin, att knappt man henne ser,
och det ej qvickhet är, iom hjernan möda ger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
