Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vet dock, barbar, att en hämnande dag i östern
skall uppgå,
kärlekens skyddare skall straffa din brottsliga själ!
Ofvad i riddarebragder jag är, och svärdet att föra
vet jag — bäfva, tyrann! — likså till hämd som försvar.
Hulda Cecilia, kom, dig slut till mitt klappande lijerta,
och till gemensamt beskydd väpna din riddare du!
Och se’n fritt ma din far de bågbeväpnade skaror
ställa i vägen för mig: ensam jag bjuder dem trots.
Och jag skall föra dig säker och trygg till en ort,
der ej afund,
fördom och tärande hat skola mer störa vår fröjd.
Allting finna vi der, hvad det älskande hjertat behöfver:
fasta klippan-till tak, blomster att hvila uppå.
Der skall ej spejarens gissande blick förstöra vår
■ nattro.
Dyrkade, skynda, mig låt leda i lugnet dig in!
Dock, hvart yrar jag väl? Min arm är ju slagen i
fjettrar,
ej dig omfamna den kan, ej mig försvara den.kan.
Nå så sluten mitt lif, barbarer, jag nekar det icke:
från en förhärjad verld gerna sig sluter min själ.
Kärlekens ljufvaste fröjd jag redan njutit i lifvet,
och då dess flamma är släckt, hvad är väl lifvet då värdt?
Ömma flicka, faiväl! Min tröst, då mitt öga sig sluter,
är att på läpparna dör aldrig din brinnande kyss!
L. Hammarsköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
