Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re’n under korsets tyngd hans skuldror skälfva,
och tyst han böjer blodigt hufvud ner;
fast qvalets tårar ur hans öga hvälfva,
han klagar ej, han lider blott och ber.
Han blickar kring sig, blickar upp till Herran;
men ingen vän syns nära eller fjerran.
Har ej han plågats nog? Får ej han sluta
i stilla frid och bön sin lefnadsdag?
Får nu, till gruset böjd, i ro han gjuta
sin sista tår, sitt sista andetag?
Nej mera, mera af hans blod skall strömma,
dess sista droppe korsets qval skall tömma.
Se blott af mördare hvad rysligt vimmel!
Hvad — Gud! —- hvad heligt namn de smäda! —
Brist sönder jord och störta ned, o himmel,
kom afgrundslåga, rasa och förstör,
I blixtar brinnen, vreda åskor dånen!
Ty det är Jesus Kristus, himlasonen.
O, det är du, Guds ende son, som ljuset
och englars fröjd, i himlens helga frid,
med glädje bytte bort mot att i gruset
för dina bröder strida lifvets strid.
Nu är din bana slutad, segern vunnen,
snart sista droppen ur ditt bröst förrunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
