Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hjelten, blind i farans famn,
till spöket af ett ryktbart namn
bland svärd och blod och lågor rusar,
det Hoppet är, hvars trodda röst
en Carls, en Alexanders bröst
med efterverldens lof förtjusar.
Det eldar dygdens ädla nit,
som söker lönen för sin flit
i jordens väl och evigheten:
och verlden ingen Vasa sett,
om det ej honom löfte gett
om äran och odödligheten.
Det för den trägne landtmans hand,
när han förtror åt jordens sand
det korn, som skall hans framtid föda:
när det bland isar tyckes dö,
han skådar tryggt i vinterns snö
en oviss, men förbidad gröda.
Det gör, att under stormens bråk
en usling sig på brutna vrak
med sluten syn åt böljan lemnar;
det lyser fångens dödshvalf opp,
som sjunger än en frihets hopp,
dem ödet honom aldrig ämnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
