Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hedrar, förr’n hans bud ge härarna befäl,
den vetenskap, som först bereder folkets väl;
då för dess tänkesätt han liksom stadgar värdet
utaf eröfringen med lien eller svärdet,
ej landtman’s gärd begär, förr’n han beredt dess bröd,
och går på tronen opp från hennes understöd.
När skall en väntad dag, omsider född af tiden,
förena menniskan i sällheten och friden?
När skall hon, undervist att rätt sin lycka se,
ej mera söka den vid krigarens trofé;
och, vägrande sitt lof åt härjningarnas ära,
ej mer sin plågare bedragna rökverk bära?
Omsider nalkande till mensklighetens tröst,
fast visheten ännu med sanningarnas röst
går långsamt och fördold att verlden upplyst göra,
en gång hon segra skall oeh folken henne höra.
Åt en förkastad tid likväl ej nekas må
den tröst i sina qval att hennes välde spå;
att måla för vårt hopp vår ätts försonta bröder
beboende en jord, som dem i samdrägt föder:
ej mer en tummelplats af brott oeh öfvermod, ’
förödd af jern och guld oeh dränkt i gråt och blod;
att se förut en tid, hvars fördomsfria sinne
ej skall förguda mer inkräktningarnas minne,
och plogen okändt gå på segervinnarns mull.
I, som bebyggen då en jord af sällhet full,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
