Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ark, sälla stund! Kamilla nalkas:
sä skön ännu hon aldrig var,
en dristig pust med slöjan skalkas
och re’n en täckhet blottat har.
Han sakta kringom bröstet fiägtar,
med glesa floret stundom fäktar,
och än med mörka locken llyr.
Kamilla, du plär blygsam vara;
men nu du löper ingen fara —
en vindflägt blott din oskuld bryr.
Ett moln, likt vinterns ljusa skyar,
du mellan jord och himmel ser:
det lunden är, som sig förnyar
och dig så vacker utsigt ger.
Jag kan dig ej dess målning gifva,
jag blott din fägring vet beskrifva,
men detta prål en blick förstör.
’J ill trädens topp en ilning hastar,
som deras blommor nederkastar
och dem i regn kring marken strör.
Kamilla, detta går dig nära
och dig en hemlig oro ger;
men lundens öde bör dig lära
att oförtänkt en vexling sker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
