Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är sorlet af en bäck, som smyger genom dalen,
och då och då en sång af gömda näktergalen,
en öm och sorglig sång, som nattens hyllning är,
när månen blickar fram emellan träden der!
l\å himlens stora hvalf, se, hvilken talrik här "
af stjernor, blixtrande med ren och himmelsk låga,
som längst i rymdens djup på skilda vågor låga! —
Hvem är, som hvalfvets tyngd på sina axlar bär,
hvars är den stora hand, som mägtat verldar dana,
som tänder deras ljus och mäter deras bana?
Hvars är den starka arm, som rullar månens klot,
ho är, som eger kraft att jordens axel vrida?
Att leda hennes gång, ho går vid hennes sida,
att hindra hennes fall, ho sätter skuldror mot? . . .
Aflägsne sig den kraft, som dessa verldar vänder,
och slockne denna eld, som dessa solar tänder,
och digne denna arm och falle dessa händer,
som tidens stora nr dra upp för seklers gång,
och der i rymdens natt, som evigheten lång,
en stjerna, tumlande, på stjernor skulle falla,
och strömmar utaf eld från alla solar svalla,
och verldar, krossade, i rymden fjerran skalla! .
Men Han, den Evige, oändligt stor i magt,
som sjelf vid gryningen af tidens morgon sagt:
»millioner verldar rymden hyse,
och jordar varde, solar lyse!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
