Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»O du, som åker i skyn på dundrets rullande vagnar,
kallar ur hemliga rum de långväga brusande vädren,
andas omkull de fastaste slott och ljungar i molnen,
o, förskräcklige Gud, lägg bort ditt hämnande koger,
och var nådig igen! Ditt namn är ju fader af ålder.
Sänd dock en ömmande blick ned på det
bedröf-. vade Finland!
Kasta ditt öga till oss! Ditt leende, mägtige Fader,
är all varelses, lif; ditt hot all verldenes ände.
Herre, du viste din arm, och håren restes af häpnad,
dagen slukades upp af nattliga, frostiga mörker,
djupet sprutade skum, din himmel slungade flammor,
straffet bådades oss ur stormarnas dödsbasuner,
och vi sågo vår graf! Men din förbarmande godhet,
lystrade till våra rop. Du näpste de trotsande böljor.»
»Väldige Gud, som synes i allt och fattas af ingen,
dödligt öga ej går ditt heliga dunkel igenom,
men en redlig suck, en bön kan hinna ditt öra,
derför tacka vi dig!»
»Härligt är ditt namn, du skyarnas evige konung;
lofve dig himlarnes här, allt lefvande qväde din ära;
ty du frälsar i nöd! I djup, förkunnen hans allmagt,
sjungen er skapares nåd, I luftens qvittrande söner,
och du, frälsade folk, ack, vörda din herskande Fader!»
J. Wallenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
