Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE SCENEN.
GUSTAF. ARENDT PEHRSSON.
ARENDT , omfamnar Gujlaf.
Min ädla Herre! fäg, hvi få ni vänner ikyr,
Som kunde tröila er i edra äfventyr?
Min Svågers tänkefätt jag nyfs förfigtigt pröfvat,
Och honom , likfom mig, ert öde högt bedröfvat.
Vi till er fördel allt tillfammans ötverlagt,
Och hoppas fnart er fak på goda fotter bragt.
GUSTAF.
Så har jag dock en gång de rena hjertan fuiinit,
Som Foderlandets nöd til ömkan röra hunnit!
Min Vän ! Hvad fägnad är, at jag har fått hos dig
Den vänlkap och det flod få många nekat mig !
Hur glad ikall jag ej fnart det förlta ileget våga,
Til frälsning för mitt Foflerland ,
Mot mina Landsmäns bödlar tåga ,
Och rycka järnet bort ur deras grymma hand!
Hvad efterlängtad ilund!
ARENDT.
Men om jag driilar fråga ,
Hvad anilag och hvad hopp fom ges i detta värt,
At ej mm Herre fjelf fig bringar i fördaif ?
GUSTAF.
Mitt anilag jag ju fritt på Landsmäns tro kan
bygg3 »
Och i mitt upfåt ren och fri
Mitt hopp vid Himlens biftånd trygga ? —
Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
