Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid öfverflyttandet af ett arbete från ett språk till ett annat
kan man följa hufvudsakligen två olika vägar. Den ena att göra
en trogen, ordagrann öfversättning, den andra att så fullständigt
och klart som möjligt söka återgifva arbetets innehåll och tankar,
samtidigt med att desamma iklädas den säregna form och de
säregna uttryckssätt, som karaktären af det språk, hvartill
öfverflyttningen sker, strängt taget kan anses fordra. Båda dessa
tillvägagåenden hafva, såsom allt annat här i världen, sina fördelar och
nackdelar. På dessa vill jag emellertid icke nu närmare ingå
utan blott bemärka, att det synes mig som om hvarje särskildt
fall bör undersökas för sig, och därvid nödig hänsyn tagas till
såväl bokens innehåll och skaplynne som äfven till hvad syfte
öfversättningen egentligen skall hafva. Så äfven här.
Frågar jag mig då, hvarföre Wie Gertrud ihre Kinder
lehrt bör införlifvas äfven med den svenska litteraturen, så är
svaret gifvet. Gällde det nämligen endast att göra Pestalozzis
pedagogiska grundsatser kända, så vore det säkerligen alldeles
onödigt att underkasta sig besväret med att öfversatta och trycka
en hel bok, då en sammanställning af dessa grundsatser,
åtminstone af de viktigare bland dem, torde kunna få rum på en enda
sida. Hvarje pedagogiskt bildad lärare äfven i vårt land har nog
för öfrigt redan fått anledning att under en eller annan form göra
bekantskap med Pestalozzis grundsatser, men hvad däremot den
svenske lärare, som blott läser böcker på modersmålet, icke lärt
känna, det är den form, uti hvilken Pestalozzi själf framställt
sina epokgörande tankar i pedagogiska frågor. Det synes mig
dock, att det blott är på åskådningens väg åskådningens man
framträder i rätt belysning, och jag har därföre funnit det riktigt
att låta Huru Gertrud undervisar sina barn vara iklädd i det
närmaste samma tunga, oviga rustning som Wie Gertrud ihre
Kinder lehrt. Det finnes väl egentligen ingen anledning, hvarföre
svenska lärare icke borde underkasta sig samma möda att själfva
utvaska guldkornen som de tyska och schweiziska nu under snart
ett århundrade haft. En kritisk bemärkning, att »sanningsamfibier»
och »götiskt-munklika» icke äro svenska uttryck skulle jag därföre
vilja bemöta med, att de enligt min uppfattning äro ungefär lika
mycket svenska som de motsvarande »Wahrheitsamphibien» och
»gothisch-mönchisch» äro tyska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
