- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
2

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgå, ett oerfaret barn. Det fattades mig fullständigt färdighet i
detaljerna, från hvilkas sorgfälliga, ihärdiga och vana behandling
endast och allenast det välsignade resultat jag åtrådde kunde
framgå. Följderna af denna positiva oduglighet för mitt ändamål
visade sig snart. De ekonomiska medlen för vinnandet af mitt mål
gingo snart upp i rök, och detta så mycket snarare, som jag från
början försummade att förse mig med en tillräcklig hjälppersonal.
Då jag lifligt började inse nödvändigheten af en dylik hjälp af
personer, hvilka tillbörligt kunde utfylla, hvad som felades mig, hade
jag redan förlorat de ekonomiska krafterna och det ekonomiska
förtroendet, hvilka anställningen af en dylik personal hade kunnat
möjliggöra. Snart inträdde också en sådan förvirring i mitt läge, att
mitt föresatta mål ovillkorligen strandade.

Min olycka var afgjord, och kampen mot mitt öde var nu
endast den redan underkufvade vanmaktens kamp mot en alltjämt
starkare vorden fiende. Alla försök att afvända min olycka tjänade
numera till intet. Emellertid hade jag under dessa försöks otaliga
ansträngningar lärt otaliga sanningar och gjort otaliga erfarenheter,
och öfvertygelsen om riktigheten af grundvalen i min åskådning
och mina sträfvanden var aldrig större än under den tidpunkt, då
de till det yttre ledo skeppsbrott.

Mitt hjärta åtrådde alltjämt samma mål, och jag fann mig nu
med förtviflan i ett läge, där jag å ena sidan insåg och kunde gripa
med händerna det oafvisliga behofvet att förverkliga mitt mål och
å andra sidan lika klart insåg, hur den mig omgifvande världen af
olika stånd och i olika förhållanden tänkte och handlade gent emot
föremålet för mina sträfvanden.

Om mitt öfverilade försök verkligen lyckats, hade jag aldrig
till den grad kunnat förstå sanningen af dessa åsikter, så till
sägandes kunnat gripa dem med händerna. Jag säger det nu med
innerlig glädje och med tack mot försynen, som styrde allt för mig.
Själf eländig, lärde jag känna folkets elände och källorna därtill allt
djupare, såsom ingen lycklig kan känna dem. Jag led, hvad folket
led, och folket visade sig för mig som det var, och som det ej visade
sig för någon annan. Jag satt under åratal bland detta folk, såsom
ugglan bland de andra fåglarne. Men midt under hånskrattet af
denna människohop, som förkastade mig, midt under dess högljudda
rop: du stackare, du är långt mindre än den sämste daglönare i
stånd att hjälpa dig själf, och du inbillar dig, att du kan hjälpa
folket; midt under detta hånande skrän, som jag läste på allas
läppar, upphörde ej mitt hjärta att sträfva efter målet, nämligen
målet att söka tilltäppa eländets källa, i hvilken jag såg folket
omkring mig vara försänkt. På ett sätt stärktes min kraft alltmer.
Min olycka lärde mig allt flera sanningar för mitt ändamål. Det, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free