Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
alla med få undantag ganska okunniga. Hvilken uppgift att bilda
dem, hvilken uppgift att utveckla dylika barn!
Jag vågade lösa den, jag ställde mig i deras midt,
före-stafvade dem ljud och lät dem eftersäga dessa. Personer, som sågo
detta, häpnade öfver resultatet. Det var i sanning en meteor, som
visade sig i luften för att åter försvinna. Ingen kände dess väsen.
Jag kände det ej själf. Det var resultatet af en enkel psykologisk
id.é, som låg i min känsla, men som jag ej själf på ett tydligt sätt var
medveten om.
På detta sätt kände jag den metod jag sökte på pulsen, ett
oerhördt sätt, en seende hade säkerligen ej vågat det, jag var
lyckligtvis blind, i annat fall hade jag ej heller vågat det. Jag. visste
alldeles bestämdt ej, hvad jag gjorde, men jag visste, hvad jag ville,
och det var döden eller genomförandet af mitt ’mål.
Men de medel jag använde för att nå detsamma voro
obetingadt endast nödtvångsåtgärder, medels hvilka jag sökte hjälpa
mig fram i mitt förtviflade läge.
Jag vet ej själf och kan knappt förstå, hur jag kom igenom.
Jag lekte på visst sätt med nöden, trotsade dess svårigheter, som
stodo som berg inför mig, satte emot det till utseendet fysiskt
omöjliga en kraftig viljas makt, som ej i nästa ögonblick frågade
efter eller såg, hvad som förestod den utan gick helt upp i det
närvarande, som om det allena fanns, och som om lif och död
berodde därpå.
Så arbetade jag i Stanz, tills Österrikarne närmade sig, lade
sig i vägen för mitt arbete och kväfde det. Den känsla, som
numera tryckte mig, försvagade min fysiska kraft och bragte mig till
den punkt jag var, då jag lämnade Stanz. Till denna punkt var
jag ej enig med mig själf rörande grunderna för mitt framåtskridande,
men då jag försökte det omöjliga, fann jag det möjligt, som jag ej
anade, och då jag sökte intränga i obanade snår, som ingen under
århundraden beträdt, fann jag bakom snåren fotspår, hvilka förde
mig till hufvudvägarne, som ej heller någon under århundraden
beträdt. _
Jag vill litet omständligare uppehålla mig härvid.
Då jag såg mig tvungen att ensam och utan all hjälp
undervisa barnen, lärde jag mig konsten att undervisa många samtidigt,
och då jag inga medel hade annat än att högt säga före,
utvecklade sig helt naturligt tanken på, att under denna undervisning lära
dem teckna, skrifva och arbeta. Den förvirring, som uppstod
därigenom, att en sådan mängd talade efter mig, lärde mig att använda
takten, och takten förhöjde intrycket af lärdomen. Min fullkomliga
okunnighet i allt lät mig länge kvarstå vid utgångspunkterna. Detta
förde mig till erfarenhet af, hvilken ökad inre kraft uppnås, när
utgångspunkternas fulländning uppnås. Vidare lärde jag inse följderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
