Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett annat släkte; till och med de fattige bland dem voro
andra människor än städernas fattiga och de svaga uslingarne frän
våra vin- och sädestrakter. Jag såg människonaturens krafter och
egenheter på mångsidigt sätt uppenbara sig. Dess fördärf var den
sunda naturens fördärf, och det är en omätlig skillnad mellan den
och fördärfvets hopplösa förslappning samt den fullkomliga
förkrympning, som är en följd af skoldålighet och konstdålighet.
Jag såg i denna blandning af oförskyld okunnighet en kraft i
åskådning och ett fast medvetande af det sedda och förstådda, om
hvilket våra abc-dockor ej hafva ett begrepp.
Jag lärde af dem (jag skulle hafva varit blind, om jag icke
lärt det) känna det naturförhållande, i hvilket realkunskaper måste
stå gentemot bokstafskunskaper. Jag lärde af dem, hur den ensidiga
bokstafskunskapen och det utan bakgrund lämnade förtroendet till
ord, som blott äro läten och ljud, kan verka till nackdel på
åskådningens verkliga kraft och det fasta medvetandet, rörande de oss
omgifna föremålen.
Så långt hade jag bragt det i Stanz. Jag beslöt mig för
att framlägga min erfarenhet öfver möjligheten att grunda
folkundervisningen på en psykologisk grundval, att lägga verkligt
åskådningsmaterial som grund härtill samt visa tomheten af det ytliga
ord-prålet och rycka masken från dess anlete.. - Jag visste, att jag kunde
lösa detta problem inför den djupsinnige och klarseende
mannen, men att undervisa den förvirrade massa människor, som likna
gässen däri, att de, sedan de kommit ur ägget och blifvit gödda i
stall och kök, förlora sin flyg- och simkunnighet; att, säger jag,
undervisa denna förvirrade hop, det skulle ej lyckas mig, det visste
jag nog.
Det var Burgdorf förbehållet att härvidlag taga mig i skola.
Men tänk dig, du, som känner mig, med hvilka känslor jag
lämnade Stanz. Jag var som en skeppsbruten, hvilken efter trötta,
sömnlösa nätter, ändtligen ser land. Han känner åter lifshoppet
vakna. Strax därpå ser han sig af ett olyckligt vindkast utslungad
i det omätliga hafvet. Tusen gånger ur djupet af sin skälfvande
själ utropar han: hvarför kan jag icke få dö! Och ban kastar sig
ändå ej i afgrunden. Han slår upp sina trötta ögon. Åter söker
han en strand, och när han ser den, anstränger han till det yttersta
sina lemmar för att nå den. Så kände jag det.
Gessner! Tänk dig allt detta, tänk dig mitt hjärta ocb miu
vilja, mitt arbete och mitt misslyckande, min olycka och mina
förstörda nervers skälfning. Tänk dig, att jag var bragt till tystnad!
Sådan var jag, vän, i den tidpunkt, då jag lämnade Stanz och
ankom till Bern.
Fischer gjorde mig där bekant med Zehender från Gurnigel, och
jag framlefde på denna plats, genom den senares välvilja, lyckliga dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
