- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
37

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

snart insåg, att deras progressiva stegring låg i själfva deras natur.
Jag såg detta i räkningen och skrifningen, liksom i de fundamentala
medlen i hans språkundervisning.

Nu blef mig med hvarje dag klarare, att hans enstaka medel
genom det helas sammanhang verkade på allt, isynnerhet på barnets
fallenhet för allt. Äfven såg jag detta, genom daglig utöfning, också
innan det uttalades som grundsats, utvecklas till en sådan mognad,
att han nödvändigtvis måste uppnå det mål, som han sökte. Han
stannar vid sina försök och sitt pröfvande af dessa medel ej förr,
än han anser det nästan för en fysisk omöjlighet att mer förenkla
deras väsen eller djupare grunda deras fundament. Dessa alltjämt
stegrade försök att förenkla det hela och att fullända det enskilda
stärker inom mig den känsla jag redan förut dunkelt haft, att alla
medel, hvilka genom ett kompliceradt konstspråk söka uppnå
människoandens utveckling, inom sig själfva bära hindret att uppnå detta.
Vidare, att alla uppfostrings- och utvecklingsmedel måste
tillhaka-trängas till den yttersta enkelhet, såväl till deras inre medel som
till en med desamma harmonierande psykologisk organisation af
språkläran. Detta naturligtvis under förutsättning att vi vilja underhjälpa
naturen i den själf verksamhet, som hon visar vid vårt släktes
utveckling. Så blef det mig så småningom klart, hvad han ville med
sin afsöndring af språkläran, hvarför han trängde räkningen tillbaka
till den outplånliga och omfattande kännedomen af grundsatsen, »att
all räkning ej är annat än förkortning af enkla tal, och att talen
åter ej äro något annat än en förkortning af de tröttande uttrycken:
ett och åter ett och |lter ett är så och så mycket». Likaledes
förstod jag, hvarför han byggde all konstkraft, till och med kraften
af fast framställning af alla sinnliga föremål, på det tidiga
utvecklandet af förmågan att kunna teckna linier, vinklar, kvadrater och
cirkelbågar.

Det var ej möjligt annat, öfvertygelsen om sakens fördelar
måste dagligen alltmer stärkas, då jag såg den verkan, hvilken den
allmänt väckta och efter dessa grundsatser öfvade kraft hade på
mätning, räkning, skrifning och teckning. För hvarje dag som gick
vann jag alltmer den öfvertygelse, att det verkligen är möjligt att
nå det mål, om hvilket jag redan sagt, att det så mäktigt inverkat
på mitt eget görande och låtande, nämligen att åter bilda mödrarna
till det, hvartill de på ett så påfallande sätt af naturen blifvit
bestämda. Därigenom kunde hela den lägsta graden af den vanliga
skolundervisningen byggas på följderna af den af modern skänkta
undervisningen. Jag såg ett’ allmänt psykologiskt medel användt,
genom hvilket hvarje familjefar och hvarje familjemor, som härtill
känner sig manad, blifva satta i stånd till att själfva undervisa sina
barn, hvarigenom den drömda nödvändigheten att under en lång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free