Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
konst, det är en oerhörd konst eller snarare inbegreppet af alla
konster, hvartill vårt släkte nått. Det är i egentlig mening en
åter-skänk af alla intryck, hvilka naturen i hela sitt omfång gifvit vårt
släkte. Sålunda använder jag det och söker vid trådarne af dess
uttalade toner åter frambringa hos barnet de intryck, hvilka bildat
och föranledt dessa toner hos människosläktet. Språkets gåfva är i
och för sig omätlig och blir genom det allt mer växande
fullkomnandet af språket dagligen större. Det ger barnet i korta ögonblick
det, hvartill naturen behöft årtusenden för att gifva människorna.
Man säger om en tjur, hvad vore han, om han kände sin styrka,
och jag säger om människan, hvad vore hon, om hon helt kände
och helt använde sin språkkonst?
I den irrgång vi kalla människobildningen är luckan, som
uppstått därigenom, att vi häri så vidt förgätit oss själfva, att vi intet
gjort för att lära det lägre folket att tala, mycket stor. Yi ha ej
blott underlåtit detta, vi hafva låtit det språklösa folket fördjupa
sig i drömmar om abstrakta begrepp, och i det vi lärt det att lära
sig utantill de tomma orden, hafva vi låtit det tro, att det
därigenom nått till verklig kunskap om saker och sanningar.
Indierna kunde sannerligen ej göra mer för att kvarhålla sin
lägsta folkklass i dess af gudatjänster och därigenom också låta dessa
människor offras till sina afgudar och göra dem till en djupt
förnedrad människoras.
Man kan härvidlag motsäga mig genom att framhålla
förhållandet med våra språklösa folkklasser och deras vilseförande genom att
skenbart lära dem tala. Jag åberopar mig på alla andliga, på all
öfverhet, på alla människor, som bo midt ibland detta folk, hvilket
midt under sin fullkomliga värnlöshet får sig påtryckt en så
förvriden, faderlig, skenbart omsorgsfull metod för tallärandet. Den, som
lefver bland ett sådant folk, han • komme fram och vittne, att han
icke erfarit, hur svårt det är att ingifva de stackars människorna
något sorts begrepp. Dock, härom råder blott en mening. Ja, ja,
säga de andliga, det är så, när de komma till oss, och vi skola
undervisa dem, så förstå- de hvarken hvad vi säga eller förstå vi hvad
de svara, och vi komma icke ett steg längre med dem, tills de lärt
sig utantill, hvad de skola svara på det, vi fråga dem om. Så säga
ock domarena, om de än hafva aldrig så rätt, är det omöjligt att
göra begriplig för dem deras rätt. Pratsamma fruntimmer från staden,
som bosätta sig i byarne, äro alldeles häpna öfver detta folkets
språkbrist. Man måste i åratal hafva sådana personer i huset, uman man
kunde få dem ens att börja med att rätt utföra det i tjänsten, som
skall utföras medelst tungan. Borgerliga pratmakare, som bakom
disken lärt sig tala och prata; anse, om de också själfva äro aldrig
så dumma, de klokaste och talangfullaste af dessa människor för vida
dummare än de äro, och lymlar af olika färg ropa, enhvar med åtbör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
