- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
92

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

och hur heter den första? den andra? den tredje? På detta sätt
inpräglas hos barnen urformen för all räkning, och på så sätt lära
barnen sig fullkomligt räkningsförkortningsmedlen (talen) med klar
kännedom om deras inre sanning, innan de utan att äga
åskådningens bakgrund gå vidare i deras auvändande. Oafsedt fördelen af
att räkningen härigenom blir fundament för tydliga begrepp, är det
otroligt, hur konsten själf genom denna säkra åskådningsförgrund
göres lätt för barnen. Erfarenheten visar oss, att dess början endast
förekommer oss svår, emedan denna psykologiska betingelse för
räknekonsten ej användes i hela den utsträckning, i hvilken den kunde
och borde användas. Jag måste därför bli litet vidlyftig vid
beskrif-vandet af de mått och steg, jag härvidlag använder.

Förutom de antydda medlen och efter dem nyttja vi
stafnings-taflan till räkning sålunda: vi uppställa på densamma hvarje
bok-stafsplatta som en enhet och söka vid samma tidpunkt, på hvilken
vi lära barnen känna bokstäfverna, också bibringa dem kännedomen
om talförhållanden. Vi uppställa en bokstafsplatta1 och fråga barnet:
Är det här flera bokstäfver? Barnet svarar: Nej, endast en bokstaf.
Så sätta vi dit ännu en och fråga: En och en, hur mycket är det?
Barnet svarar: En och en är två. Så fortsätter man sätta endast
en till, sedan två, tre o. s. v.

När barnet sålunda fullständigt förstår sammansättningen af en
och en till tio och fått uttalet fullständigt rent och felfritt, sätta vi
åter bokstafsplattorna på taflan, men förändra nu frågan och säga:
Om du har två plattor, hur många gånger en platta har du? Barnet
ser, räknar och svarar riktigt: När jag har två plattor, har jag två
gånger en platta.

När barnet sålunda genom denna bestämda och ofta upprepade
räkning af indelningarne kommit till tydlig kännedom om, hur många
enheter som finnas i de första talen, ändrar man frågan ånyo och frågar
vid den ännu en gång likformiga uppställningen af plattorna: Hur
många gånger en är två? Hur många gånger en är tre? o. s. v. Först
då, när barnet lärt känna de enklaste begynnelseformerna af
addition, multiplikation och division, och man fullkomligt medelst
åskåd-ning gjort det förtroligt med dessa räkneformers väsen, försöker
man på samma sätt genom åskådning bibringa barnet en fullständig
kännedom om subtraktion. Detta sker på följande sätt: Man tager
från de sammanräknade tio plattorna bort en och frågar: Om du
tager bort en från tio, hur många återstå? Barnet räknar, finner
nio och svarar: Om jag tar bort en från tio återstå nio. Så
tar man bort en andra platta och frågar: En ifrån nio, hur många?
Barnet räknar vidare, finner åtta och svarar: En ifrån nio är åtta.
Så fortfar man ända till den sista.

1 »Täfelchen» — den lilla skifvan af papp eller trä, å hvilken en
bokstaf blifvit skrifven. A. a. ö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free