- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
97

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världens inre förhärdande i bokstafsväsen och bragt till den punkt,
att detta tillstånds villfarelser ej upplösts genom sanningens,
kärlekens och trons framsteg, utan, i det dessa syntes upplösa sig,
tvärtom stärktes genom än farligare villfarelser, nämligen otrons,
kärlekslöshetens och rättslöshetens.

Som en förhärjande ström, när den af ett nedstörtande berg
uppehälles i sitt lopp och tar en ny riktning, och hvilkens förödande
makt sträcker sig från år till år, från människoålder till
människoålder, sålunda har den europeiska folkkulturen öfvergifvit den
naturliga åskådningens flodbädd och allt vidare tagit en allmän
fundamentslös drömriktning. Den har allt vidare drifvit sin
människoförödelse från år till år, från människoålder till människoålder, tills
den ändtligen på denna väg till fullkomning bragt vårt vetande till
ett allmänt tungotröskande och härigenom till en otrons tungotröskan,
hvars djupa ord och drömfördärf i sanning ej i något fall kommer
att föra oss till trons och kärlekens stilla vishet utan tvärtom till
sken- och öfvertrons tungotröskande med all dess kärlekslöshet och
förhärdelse. I hvarje fall är det ovedersägligt, att vår tidkulturs
allt slukande ord- och bokväsen har bragt det därhän, att vi på ingen
punkt kunna längre kvarstå, där vi äro.

Detta kunde ej ske annorlunda. Då vi länge användt en djupt
anlagd konst och än djupare anlagda understödsmedel för att till den
grad organisera vår förvirring, att vi allmänt beröfvat våra kunskaper
och våra undervisningsmedel all åskådning och oss själfva all
åskådningskraft, så kunde vår kulturs förgyllda svindelhufvud omöjligen stå
på andra fötter än de, på hvilka det verkligen står. Något annat var
ogörligt. Vår kulturs använda småmedel kunde ej i något enda af sina
ämnen uppnå det egentliga målet för den offentliga undervisningen i
tydliga begrepp och fulländad färdighet i det, som folket i alla dessa
ämnen väsentligt och nödvändigt bör känna och veta. Också de bästa
af dessa medel, öfverflödet på aritmetiska, matematiska och
grammatikaliska hjälpredor måste under dessa omständigheter förlora sin kraft,
i det de lämnades fullständigt blottade på dylika konstmedel för all
undervisnings grundval — åskådningen. Så måste också dessa
undervisningsmedel i ord, antal och form, hvilka ej tillräckligt underordnades
den allmänna grundvalen för våra kunskaper, åskådningen,
nödvändigtvis förleda vår tids släkte att endast ytligt, ändamålslöst och
omgifvet af förvirrelsens och bedrägeriets afgrunder, syssla med dessa
undervisningsmedel på ett konstladt och ensidigt sätt. Genom denna
förkonstling försvagas vi i våra innersta krafter, i stället för att
dessa krafter skola stärkas och bildas inom oss. Vi blifva sålunda
nödvändigtvis genom samma krafter och samma organism, medelst
hvilka konsten skulle räcka naturen en hand för att höja oss till
sanning och vishet, förnedrade till lögn och dårskap och stämplade
till eländiga kraft- och åskådningslösa ord- och pratmänniskor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free