- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
110

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af medel att nå till tydliga begrepp måste byggas. Det är tydligt,
att den sista mognad för all undervisnings mål: tydligheten af hvarje
begrepp, är i väsentlig grad afhängig af undervisningens första frö.

Öfverallt i hela kretsen af den allverkande naturen, har
ett föremål, som är ofullkomligt bildadt i sitt frö, förlorat kraft att
blifva fullkomligt i sin mognad. Allt, som icke är fullkomligt i sitt
frö, blir i sin uppväxt, d. v. s. i den yttre utvecklingen af sina delar,
förkrympt. Detta är lika sant, när det gäller din andes produkter,
som när det gäller dina trädgårdars produkter. Det är i resultatet
af hvarje enskildt åskådningsbegrepp lika sant, som i det bestämda
tillståndet af ett utvuxet kålhufvud.

Det bästa medel att hindra förvirring, luckor och ytlighet i
den mänskliga bildningen beror således hufvudsakligen på den
omsorg, den riktighet och den omfattning, hvarmed vi så vidt möjligt
är, sökt bringa begynnelseintrycken af de väsentliga föremålen för
våra kunskaper inför barnets sinnen. Redan medan barnet ligger i
vaggan, måste man börja med att undanrycka vårt släktes ledning
från den i blindo lekande naturens händer och lägga denna ledning
i de bättre krafters hand, hvilka krafter årtusendens erfarenhet i
naturens eviga lagars väsen lärt oss särskilja.

Du måste väsentligen afsöndra naturens lagar från hennes
gång, d. v. s. från deras enskilda verkningar och från
framställningen af dessa verkningar. Med afseende på hennes lagar är hon
evig sanning och utgör för oss det eviga rättesnöret för all sanning,
men med hänseende till de modifikationer, inom hvilka användandet
af hennes lagar måste äga rum för hvarje individ och vid hvarje
individuellt fall, är hennes åt sig själf öfverlämnade sanning ej
tillräcklig och ej tillfredsställande för vårt släkte. Den positiva
sanningen rörande läget och omständigheterna hos hvarje individ och
för hvarje individuellt fall, talar, till följd af lika eviga lagar, i
samma grad nödvändighetens rätt som människonaturens eviga lagar.
Följaktligen måste anspråk ställas på nödvändigheten af att båda
lagarne sinsemellan bringas till öfverensstämmelse, om de skola
tillfredsställande verka på människosläktet. Omsorgen om denna
förening är af väsentlig vikt för vårt släkte. Det tillfälliga är, därigenom
att det finnes till och genom sina följder, lika så nödvändigt som
själfva det eviga och nödvändiga, men det tillfälliga måste i sin
tillvaro och i nödvändigheten af sina följder, genom friheten i den
mänskliga viljan bringas i öfverensstämmelse med det eviga och
oföränderliga i människonaturen och dess anspråk.

Den sinnliga naturen, från hvilken det tillfälligas tillvaro och
dess följder utgå, synes vara helgad åt det hela och är obekymrad
för individen och det individuella fall, på hvilka det på ett ytligt
sätt är bestämdt att inverka. Hon är från denna sida egentligen
blind, och som blind är det icke hon, som kommer till harmoni eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free