- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
112

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

Om du vill undvika detta misstag i din undervisning, så är
ordningsföljden, enligt hvilken alla föremål i alla dina
undervisningsämnen skola bibringas barnen till åskådning, ända från de första
begynnelsepunkterna, så ordnad, att intrycket af hvarje föremåls väsen
redan vid föremålets första åskådning kan höja barnet till ett intryck
af detsammas beskafEenhet. Barnet lär redan vid detta första
intryck att låta det växlande hos föremålet underordnas dess väsen.
Så vandrar barnet ovedersägligen på den säkra väg, på hvilken för
hvar dag dess kraft utvecklar sig, till att med hög enkelhet
sammanlänka hvarje föremålets tillfälliga beskaffenhet med den djupa
kännedomen om dess väsen och dess inre sanning. Det lär sig sålunda
att läsa i hela naturen som i en öppen bok. Då ett till sig själft
lämnadt barn utan förstånd tittar ut i världen och genom
förvirringen af enskilda, blindt påhittade kunskapssmulor dagligen sjunker
ned från villfarelse till villfarelse, så stiger däremot ett barn, som
alltifrån vaggan blifvit fördt på den ofvan nämnda vägen, dagligen
från sanning till sanning. Allt, som finnes, eller åtminstone hela
den erfarenhetskrets, i hvilken barnet lefver, länkar sig med klarhet
och omfattning till hvartannat. De första orsakerna till villfarelser,
hvilka ligga i naturen af barnets uppfattning och i det själft, äro
båda undanskaffade. I dess inre har ingen benägenhet till någon
som helst villfarelse på ett konstladt och skolrätt sätt blifvit
inplan-tadt, och det nihil admirari,1 som nu snart endast kommer till syne
som den förkrympta ålderns anspråk, blir genom denna ledning
oskuldens och ungdomens lott. Uppnåendet àf undervisningens sista
mål, tydliga begrepp — må dessa än föra oss till öfvertygelsen om, att
vi ingenting kunna eller till öfvertygelsen om, att vi kunna allt, det
är detsamma — uppnåendet af detta mål blir, sedan barnet nått så
långt och har anlag att bli människa, alldeles nödvändigt. För att
nå detta höga mål, ordna medlen och ställa dem säkért, och
förnämligast för att lämna de första åskådningsintryck öfver de sinnliga
föremålen med den omfattning och den bestämdhet, som väsentligen
fordras för att på deras grundvalar uppbygga de serier af våra
kunskapsmedel, som framskrida utan luckor, som undvika alla, villfarelser,
och som grundlägga sanningar, har jag i mödrarnas lok företrädesvis
haft klart för ögonen detta måls omfattande fordringar. Vän! Det
har lyckats mig, jag har kommit därhän, att jag genom denna bok
så stärkt min sinnliga naturs kunskapsförmögenheter, att jag förutser
att barn, hvilka danas därefter, komma att i allmänhet bortkasta
boken för att i naturen och i allt, som omger dem, finna en bättre
vägledning till mitt mål än den, som jag gett dem. ’ Vän! Boken
finnes ännu icke till, och jag ser redan dess återförsvinnande genom
dess verkningar.

1 Förundra sig öfver ingenting.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free