Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
neddragande passionerna ett omätligt och omätligt lifligt spelrum.
Däremot går den sinnesstämning förlorad, på hvars sinnliga
föreställningar de viktigaste krafter hvila, som stå i samband med barnets
sinnlighet och upplysning, och barnet ser den moraliska världens
redan förut så trånga portar stängas för sig. Slutligen taga alla de
fysiska drifterna i dess natur den riktningen, att de skilja förnuftets
väg från kärlekens, skilja själsutbildningen från tron på Gud, göra
mer eller mindre barnets egoism till den enda driffjädern för
användandet af dess krafter och sålunda bestämma öfver följderna af dess
utbildning till dess eget fördärf.
Det är obegripligt, att mänskligheten ej känner denna
allmänna källa till sitt fördärf; obegripligt är, att det ej är det
angelägnaste för dess konst att söka tilltäppa denna källa och underkasta
vårt släktes uppfostran grundsatser, som ej förstöra det verk, Gud
redan från barnets spädaste år grundlagt, nämligen kärlekens,
tacksamhetens och förtröstans känslor. Man borde sträfva därhän, under
denna för vår andliga och sedliga förädling så kritiska tidpunkt,
att företrädesvis uppodla de hjälpmedel, Gud själf har gifvit den
mänskliga naturen för att befrämja hennes intellektuella
fullkomlighet och hennes moraliska förädling. Det, som bör göras, är att
öfverallt bringa undervisningen och uppfostran i harmoni, å ena
sidan med lagarne för den fysiska mekanismen, medelst hvilka vår
ande höjer sig från dunkla åskådningar till tydliga begrepp, å andra
sidan med vår innersta naturs känslor, genom hvilkas så småningom
skeende utveckling vi föras till erkännande af och vördnad för de
sedliga lagarne. Det är obegripligt, att människosläktet ej höjt sig
därhän, att det kunnat uppgöra en graderad och följdriktig stegring
för alla vår andes och våra känslors utvecklingsmedel. Denna borde
hufvudsakligen hafva till mål att grunda undervisningens fördelar
och dess mekanism på bibehållandet af en sedlig fullkomlighet och
att söka uppnå att, tack vare bibehållandet af hjärtats renhet,
förnuftet hindras från att gå vilse och förirras genom en ständig
sträfvan efter egen fördel samt framför allt att söka underordna de
sinnliga intrycken under åsikter, underordna drifterna under kärleken till
det goda och kärleken till det goda under den väl styrda viljan.
Orsakerna, som bjuda denna underkastelse, ligga djupt nere i
vår natur. I den mån sonl våra sinnliga krafter utveckla sig, fordrar
intresset för vår förädling att deras öfvervikt försvinner, d. v. s. de
måste underordna sig högre lagar, och hvart enda ett af våra
framsteg till förädling måste vara fulländadt, innan det kan underkastas
högre ändamål, och denna underkastelse af det fulländade under det
som skall fulländas fordrar framför allt ett stadigt fasthållande vid
begynnelsepunkterna för alla kunskaper, och att vi fortskrida steg
för steg och utan den minsta afvikelse beträffande ordningsföljden från
dessa begynnelsepunkter till det fulländade målet. Men den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
