Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - III. Hustruplågaren och mästermannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 23 —
vanlig sufflettvagn, med fången placerad midt
emellan två präster. Mördaren föreföll under
vägen mycket ångerfull. Han förklarade under
tårar, att om han ägt två lif att våga, skulle
han gärna gifvit dem för att därmed försona
sina stora brott. Men framkommen till
afrättsplatsen och vid åsynen af den hemska attiraljen
där, förlorade han helt och hållet kuraget. Han
skrek, att han var oskyldig och betedde sig nu
allt annat än ångerfullt. Under det
vansinnigaste motstånd lades häfbommen öfver hans
skuldror, och när skarprättaren höjde sin bila, höll
delinkventen på att slita sig lös. Hade inte
Hjort i sista sekunden hållit inne med hugget,
skulle han ha^ klufvit den arme syndarens
hufvud, i stället för att afhugga det. Först
sedan ännu en bom lagts öfver den stackars
uslingens rygg, kunde den mänskliga rättvisan ha
sin gång med den, som nyss sagt sig vilja ha
två lif att våga för sina brott.
Jag minnes också en annan händelse,
en tragikomisk episod, som tillfullo skall bevisa
mitt påstående om brottslingars ytterliga feghet.
Jag hade haft en fångtransport till ett härads
-häkte i Uppland. Händelsen gjorde, att jag
härunder sammanträffade med vännen Hjort, som
befann sig på en tjänsteresa. Yi sutto
tillsammans på gästgifvaregården och sprakade kort
efter min ankomst till platsen. Hjort gjorde
åtskilliga förfrågningar angående fångarna, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
