Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - V. En historia om villatjufven Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 34 —
detta visst icke skulle möta några svårigheter.
Åberg skulle få den begärda summan, inte som
lån, utan till skänks; pängarna kunde han när
som hälst få lyfta hos en namngifven
delsbo-bonde, med hvilken Johansson hade affärer, mot
en af denne senare utskrifven anvisning på
beloppet.
Men naturligtvis fordrade Johansson en
liten återtjänst. Åberg borde till gengäld skaffa
den gifmilde fången ett par småsaker, som denne
länge längtat efter, ett par mycket enkla ting —
en knif och en spik.
Åberg bad att få tänka på saken, och så
gick han åter och grubblade en tid.
Tvåhundra kronor för en knif och en spik, det var
verkligen allt för frestande för en fattig fångknekt,
och Åberg gick till slut in på det lockande
förslaget.
Från Storvik sändes Johansson till
Stockholm, och det blef mig anförtrodt att föra den
farliga passageraren till ort och ställe. Jag var
också under resan mycket försiktig med den
beryktade skälmen; jag fängslade honom väl och
inspekterade flitigt hans cell. Jag upptäckte
dock ingenting misstänkt; och vi hunno
lyckligt och väl till Rosersbergs station nära
Stockholm. Strax efter sedan vi lämnat denna plats,
gjorde jag åter en titt in till fången. Jag gjorde
då emellertid en mycket öfverraskande upptäckt.
Villatjufvens cell var tom! Vid en närmare un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
