Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - VIII. Post-Olle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- U -
placerat tvärs öfver spåret. Banvakterna sökte
nu aflägsna det farliga hindret, men de båda
männens förenade krafter förslogo ej att
rubba det massiva klippblock, som den andre
alldeles ensam vältrat öfver banan. Först sedan
ännu ett par man anskaffats tillhjälp, kunde
banan göras klar.
Det fanns endast en, som kunde misstänkas
för denna kupp, det var Post-Olle. Man antog
att han velat åt posten; ingen annan kunde
häller tänkas ha utfört det stora kraftprofvet med
stenen. Olsson blef också häktad, och jag fick
honom med på tåget till ransakningsorten.
Som otta är fallet med starka karlar, var
Olsson, trots sitt brottsliga yrke, af en ganska
from natur, och vi gevaldiger hyste aldrig
någon fruktan för honom. Denne man var
visser-gen i sitt fria tillstånd en djärf och förslagen
brottsling, men för öfrigt var han en helt
godmodig människa, och i fängelset uppförde han
sig alltid väl.
För mig hyste han ett visst förtroende, ja
till och med ett slags vänskap, ty jag hade vid
några tillfällen gjort honom små tjänster,
som han satte stort värde på. En gång hade
jag efter hans diktamen skrifvit "ett bref åt
honom till hans mor. Det andades i allt en
sonlig kärlek*, och en skymt af ånger kunde äfven
spåras däri. Jag sporde brottslingen, om han
ej önskade bli en annan människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
