Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - IV. En fången moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 110 -
nerligen vackert konstverk i marmor af den
norske mästaren Sinding. På knä, framåtlutad
och med bakbundna händer syntes en kvinna,
sysselsatt med att gifva sitt barn di.
»Skola vi», föreslog herr Wahdel, »försöka
gissa den tanke, som i detta verk föresväfvat
konstnären?»
»Ah, den är lättläst», svarade Siri.
»Låt höra då.»
»Plikten och bojan för kvinnan.»
»Och hvad säger monsieur Terlon?» frågade
herr Wahdel.
»Jag», svarade denne med en djärf blick
på Siri, »jag skulle sätta som devis: Kärleken
öfvérvinner alla band.»
»Emellertid», sade herr Wahdel, »enligt
katalogen lyder gruppens namn: En fången
moder. En grym och förödmjukande tanke, tycka
ni. Men hvem har pålagt henne banden? Hon.
själf, med gladt mod; kunnen I icke se det?
En fången moder», upprepad© han. »Ah, denna
kvinna har, tänker jag mig, ett ögonblick
svärmat för friheten, hon har kanske drömt om sin
sagoprins, en gång i tankarne sett svalorna flyga.»
Siris hand darrade häftigt, där den låg lätt
stödd mot makens arm.
»Men», fortfor herr Wahdel, »hon fjättras
nu af starkare band än hon själf tror —
moderskärlekens.»
Därpå gick han hastigt vidare. Siri och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
