Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - VI. Påskafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yl.
Påskafton.
Hon var så trött! Ja, sà trött hade hon icke
känt sig på mycket länge. Hon hade sjunkit
ned på soffan, och hennes blickar gledo
mönstrande öfver det nyss afslutade arbetet.
Det lilla rummet såg också verkligen
riktigt fint och pyntadt ut; det strålade af renhet
och snygghet. De nystärkta fönstergardinerna
lyste upp det så vackert, och de bländhvita
stols-öfverdragen spredo sin ljusa glädtighet öfver
det enkla arbetarhemmet. Allt andades trefnad,
och helgdagsaftonens frid tycktes liksom dallra
genom luften därinne.
Där hon nu halflåg på soffan, kommo så
många tankar för henne, tankar och aningar om
»det fullbordade verket, den sista kraften». Dock,
hon kände sig nu så nöjd, nöjd att hon, trots
sina svaga krafter, förmått göra sin plikt. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
