162 STIERNHIELM, Georg. När STIERNHIELM på sin Luta slär, De gamle här af nöjen tystna, Homerus och Horatius lystna, Om rösten lik med deras gär. Hans säng är bög, bans ämne fullt af Övigt, Om Spräket i hans tid sin prydnad hade vunntt.: Han Milton öfvergått, han Tasso hade hunmnit I styrkan af en Hjelte-dikt. Och Columbus skref äfven så sant som sinrikt, öfver sin Mästare: Si Brunkberg Pindus ”), si Svecia Græcia, STIERNHIELM Esset Aristoteles, esset & ipse Plato-: Quin etiam Phæbus, tanto cum Numine, Musis Præfuit Arctois, unicus ille, novem. Hans djupa insigter i Räkne-konsten och Mathematiquen förskaffade honom öfverinseendet och hufvud-styrelsen af Rikets Vigter och Matt. Drotn. CHRISTINA hyste för Stiernhielm mycken nåd, kallade honom och Stiernhök sina Dal-stjernor, i anseende därtil, at desse bägge voro af Dala Nationen. Lika nåd hade han af de efterträdande Regenter för sin är- ) Stiernhielm bodde vid Brunkeberg på Norr-Malm i Stockholm.