Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
början till slut. Den första skildringen i densamma
är ju en skildring av huru Gud är livets Gud, hur allt
utom honom är öde och tomt, men hur, där livets Ande
kommer, livet tager gestalt. Så inblåste han ock i
människan en levande ande, så att hon blev en levande
själ. Ja, det är livet, som denna bok överallt framhåller.
Vår Gud är en levande Gud, och hans Son är livet.
Vår tro är en levande tro och vårt hopp ett levande,
verkligt hopp. Vägen är en levande väg och ordet
livets ord. Och den slutar, denna bok, med en
inbjudning, att den som törstar, han komme, och den som vill,
han tage livets vatten för intet.
I en annan text för denna dag, evangeliet om den
stora notdragningen, säges, att de fiskar, som icke dugde,
kastades bort. Och det ordet talar om förruttnelse,
död. Det är kring detta, död och liv, som allt rör sig,
och då är ju detta svalg, som här skildras så gripande,
redan nu för handen inne i människovärlden och är
icke ett svalg först på den andra sidan. Var och en av
oss befinner sig redan nu på den ena eller andra sidan.
Liv eller död — mellan detta finns icke ett tredje. Men
det är såsom med sprickan i berget. Den är så obetydlig
i början. Sedan kan den vidga ut sig mer och mer. I
början är det så lätt att stiga över från den ena sidan till
den andra. Men ju längre sprickan går fram genom
berget, dess svårare blir det, och slutligen kan den
vidga ut sig till en klyfta, som är omöjlig att komma
över.
I det ord, som är uppläst, se vi klyftan vidgad till
det oöverstigliga, då det talas om, hur den ena hopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
