Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
skaffar oss bröd. Han talar om den jordiska sorgen
och den jordiska glädjen. Och allt detta är ju något,
som vi dagligen behöva och som mer eller mindre
färgar varje dag av vårt liv. Nu säger han: »Det kan binda
dig. Hur mycket mer då det andra!» Och så tillägger
han det underliga ordet: »De som hava hustrur, vare,
såsom hade de inga.» Jag tänker mig, att han hade
sett någon ung man eller kvinna i det ogifta ståndet,
nitisk och varm för sin Herres räkning, gå in i äkten»
skapet och där förlora denna hjärtevärme och denna
andens friskhet samt begynna leva ett lamare liv i
Gud. Och då ropar han: »Tiden är kort. De, som hava
hustrur, vare, såsom hade de inga.» Kom tillbaka,
vill han säga, till den andens frihet och andens friskhet,
som du hade, då du gick in i ditt äktenskap! Hav
hustru! Var en god man, fullgör dina plikter men
behåll samma sinne, som du hade förut!
Eller han såg en annan syn, som vem som helst kan se:
En man eller kvinna, förenad med en maka eller make,
som begynner kvävas genom den andres tyngande liv,
som bindes genom den andres slapphet och dåsighet
eller kanske t. o. m. världslighet och okunnighet. Kanske
han såg ett äktenskap, vari den ene var troende, den
andre icke. Han såg den troendes nit dag för dag kvävas
och bindas. Då behövdes ordet: »Vak upp! Tiden är
kort!»
Eller kanske han såg tvenne lyckliga makar, troende
makar, vilka voro så lyckliga i sitt äktenskap, att de
hade nog av varandra — ett sådant där egoistiskt
äktenskap, lyckligt på sitt sätt och ändå icke lyckligt,
i o Guds Frälsmngsväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
