Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
han växte till i visdom, ålder och nåd för Gud och
människor. Han var det fullkomliga barnet och den
fullkomlige unge mannen. Han får det vittnesbördet från
himmelen av sin Fader: »Denne är min älskade Sön,
i vilken jag har ett gott behag. Honom hören!» Och
när han lyktade sitt liv på korset, hördes Guds
vittnesbörd, att Sonens liv täcktes honom, i tordönet och ide
underliga naturföreteelserna.
Antingen vi förstå det eller icke, är det just detta,
som tilltalar oss i Jesu liv, att han varje dag giver sig
själv. Han skonar aldrig sig själv. Han behåller icke
sitt liv för egen räkning, utan han giver det — giver
det åt Gud och åt människorna. Just genom att giva
det åt oss giver han det åt Gud. När han står inför
sina fiender och vet, att ett enda ord från hans läppar
till svar på deras frågor måste fälla honom, så håller
han icke inne med detta ord utan uttalar det, och
fienderna gömma det, menande: »Detta skall du få igen.»
Och han fick igen det med hugg och slag, hån och
be-spottelse ända in i korsets död. Men ändå gav han det
ordet. Han gav sin tid — gav den åt även den enklaste
människa, han mötte på vägen. Ja, han gladdes att
kunna sitta timme efter timme vid brunnen och tala
vid en fallen, bortkommen, av samhället utkastad
kvinna. På samma sätt gav han sig själv varenda
stund av sitt liv.
Nu är Sonen fullkomnad. Det ord, han sade på korset:
»Det är fullkomnat», betyder icke blott, att han nått
sitt livs slut, utan att hans verk var fullgjort efter
Guds vilja. Och i sin översteprästerliga förbön avlägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
