Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Antag, att du är en avfälling, Jesu blod år
avfällingens väg till himmelen lika väl som den troendes.
Den är till för honom lika väl som för den, som står
mitt på vägen. Ja, Jesu blod är vägen. Därför är det
möjligt även för dig att nå fram.
Och du som skådar på kristendomens högsta ideal
och tycker, att vägen är lång, och icke förstår, hur du
skall kunna hålla ut — om vägen är Jesu blod, om Jesus
själv är den store översteprästen över Guds hus och
du lägger fram hela ditt liv klart och öppet inför honom,
då har du rätt till trons, hoppets och kärlekens
frimodighet.
Gud give oss alla denna frimodighet! Gud give, att
den måtte bryta fram inom Guds församling! Tiderna
må vara vilka som helst, det är icke på tiderna vi hava
att se, när det gäller frimodigheten, utan på levande
Gud.
Men det är en frimodighet i Guds fruktan, icke vilken
frimodighet som helst. Vi hava mer än nog av en
frimodighet i stora ord, en frimodighet i vissa,
stereotypt stelnade uttryck såsom ett: »Inövad vare Gud!»
eller något liknande. Ack, det kan taga sig vilket uttryck
som helst men dock vara blott en stelnad form och
ingenting annat. Och hur har icke denna höga bekännelse
utan motsvarighet i livet vanärat Gud och skadat
både världen och Guds församling, Guds rike och hela
vårt folk! Skall frimodigheten vara riktigt glad och
verkligt sann, då måste Guds fruktan genomsyra den.
Det är därför, som det sedermera efter den nyss
upplästa första avdelningen av vår text kommer en maning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
