Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
»fåfängliga i sina tankar», och deras hjärtan blevo
förmörkade. De begynte »ära det skapade i stället för
Skaparen». Detta är historien om hedendomens
inryckande i världen. Hedendomens förtrupper äro
alltid desamma: De ärade och tackade icke Gud såsom
Gud. Där dessa förtrupper rycka in, kommer i deras
spår förblindelse. Människornas hjärtan och tankar
förmörkas, och så kommer avgudadyrkan. Det
skapade får äran i stället för Skaparen.
Det stycket historia kan nog läggas såsom
måttstock över mer än ett tidevarv, även över det, vari vi
nu leva. Redan de gamla hedningarna sade, att den,
som gudarna ville fördärva, förblindade de. Det är
domen. Den första domen är icke de yttre
hemsökel-serna utan förblindelsen, att man tycker sig själv vara
vis. Man ärar icke Herren, och så blir man en dåre.
Det finns också ett annat stycke historia, som
kommer mig före. Det var en gång en stor konung, mäktig
såsom få. Han gick upp på en av de terrasser, på vilka
hans palats låg, och såg ut över sin stora, sköna stad
med dess palatser, trädgårdar och konstverk. Så står
han där en stund drömmande och skådande, och så
lyfter han sin hand upp mot himmelen och säger:
»Detta är det stora Babel, som jag har byggt.» En kort
tid därefter slog Gud den mannen med dårskap, så att
han trodde sig vara ett djur, lade sig på marken och
rev upp gräset i tro, att det var hans näring.
Vad hava vi gjort? Hava icke vi och andra folk
just så där räckt ut handen, då vi sett ut över allt
som åstadkommits av mänskligt snille, konstfärdighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
