Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Jag medgiver, att det mången gång är svårt för en
människa att bringa Gud denna ära. lidandets dagar
kunna vara tunga, kropp och själ kunna vara uttröttade,
fattigdomen kan vara mer än tryckande. Och ändå
är det min erfarenhet, att har jag hört lovsången riktigt
jublande glad stiga upp ur ett människohjärta, så har
det varit från en mycket lidande människa. Detta lov
har ofta hörts vid en sjukbädd, där jag suttit
förödmjukad och undrande. Det har mången gång stigit upp ur
fattigdomens mörkaste vrår. Ja, där den eviga
världen, de himmelska verkligheterna, blivit sanning för
hjärtat, förmår icke den jordiska nöden tysta ned denna
lovsång.
Vi hava säkert alla hört om den gamle biskopen
Krysostomos, vilkens livs valspråk var detta: »Ära
vare Gud för allt!» På alla sidor omgiven av intrigerande
människor, försmädad och beljugen, berövad sin
egendom, driven i landsflykt, släpad utmed vägarna, ljöd
dock under allt hans lidande såväl som i hans
dödsstund detta: »Ära vare Gud för allt!» Ja, Herren
förmår göra långt utöver vad vi bedja eller tänka efter
den kraft som verkar i oss genom Jesus Kristus, vår
Herre.
Men det är icke allenast hjärtat och läpparna, som
skulle säga: »Ära vare Gud», utan hela vårt liv skulle
löpa ut i detta »Ära vare Gud», om också icke alltid
i en hörbar lovsång. De gamle talade om sfärernas
musik och menade därmed det för människoörat
oförnimbara ljudet av planeterna, då de gjorde sina banor i
rymden. Det finns en för människoörat oförnimbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
