Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖPPNADE ÖGON
Ef. 1:16—23.
Det är icke underligt, att aposteln Paulus med sådan
helig iver beder om öppnade ögon för dessa, till
vilka han ställer sitt brev. Han visste ju själv, vad det
var att vara blind. Han hade ända från sin moders
liv uppfostrats i de heliga skrifterna men varit blind.
Som en blind farisé hade han levat ända in i
mannaålderns kraft. Det var först på vägen till Damaskus,
där han blev blind även i lekamlig måtto, som det
begynte ljusna, och först när Ananias, sänd av Herren,
kom till honom, som det både i bokstavlig och andlig
mening föll som fjäll från hans ögon, så att han fick
se med öppnade ögon. Det är därför icke underligt, att
han med sådan brinnande iver beder, att också andra
måtte få sina ögon öppnade.
Det finns något, som är så stort och så värt att se,
att en blindhet därvidlag är detsamma som ett förlorat
liv. Man kan ju även se delvis men ändå icke hava
fullständigt öppnade ögon. Därför beder aposteln — ty
han vet, att det är icke människoverk — för efesierna
om uppenbarelsens ande. Han hade själv fått en
uppenbarelse, och nu beder han, att uppenbarelsens ande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
