Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
såsom Jesu lärjungar måste hava inflytande på vår
evighetstillvaro.
Men vi äro vid gott mod, ty vi veta, att vi få ändå vara
hemma hos Herren för hans barmhärtighets och nåds’
skull. Vi få vara vid gott mod, ty vi veta, att vi få en
ny tälthydda, icke gjord med händer utan evig i
himmelen, vår nya uppståndelsekropp.
Men skola vi taga oss detta goda mod själva? Nej,
Gud giver oss det, genom att giva oss Andens pant.
Vi bära inom oss en pant på att vi skola få en ny, härlig
kropp. Denna pant, Guds helige Ande, är den troendes
största gåva. Allt vad Gud har givit, når sin spets i
detta: Andens pant. Tänk dig en människa, som fått
en pant på vad som skall komma, en värdehandling,
som försäkrar henne om något stort och dyrbart, som
skall utfalla. Hon är rädd om detta papper och förvarar
en sådan värdehandling på ett säkert ställe. Men kanske
man ändå ibland tänker: »Den må väl icke vara borta?
Jag har den väl kvar?» Den pant Gud givit oss på hur
det skall bliva i evigheten, kan människan bära inom
sig, och den panten eller säkerheten är Guds egen helige
Ande. Hur rädda borde vi då icke vara om den! Hur
borde icke en Jesu lärjunge ofta tänka: »Var är min
pant? Jag har väl icke förlorat Anden? Har jag Anden
kvar?» Denna underbara pant, Anden, vittnar med oss
att vi mitt under all skröplighet, dock äro Guds barn*
När vi icke veta, vad vi skola bedja, manar denne
Ande gott för oss med outsägliga suckar. Och när vi
säga som Petrus: »Gå ifrån mig, Herre, jag är en syndig
människa, jag kan icke vara din», så säger Anden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
