Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
plåga upphöra och domna bort. Han såg den gamla
jorden och den gamla himmeln fly, hopvecklas såsom ett
torrt löv och genom Guds andedräkt skaffas undan.
Det var en härlig syn.
Men för att kunna se sådant måste man lyda Herrens
röst: »Stig hit upp!» Gott är det att få blicka från
jorden upp till himmelen. Ännu skönare måtte det vara
att föras upp till Herren och blicka uppifrån nedåt.
Då får man en annan syn på tingen. Icke se vi nu så
mycket av denna Guds världsförnyelse. Men den pågår
lika fullt. Och i den mån Herren får lyfta oss upp och
föra vår ande upp, se vi mer därav.
Men om det är skönt att få se in i denna
världsförnyelse, är det helt säkert ännu härligare att själv få
dragas in med i denna världsförnyelse och i hela sitt
liv bliva föremål för Guds omskapande och förnyande
kraft. Och när vi nu hava samlats inför Herren på
årets sista dag, då något av det gamla lägges bakom oss
och något nytt står framför, visst är det då en
rann-sakningens stund i första hand, under vilken vi måste
gå in med vårt eget liv för att begynna skilja emellan
gammalt och nytt hos oss själva.
Där är mycket gammalt, som måste bort — ordet
gammalt naturligtvis fattat i dess dåliga bemärkelse.
När t. ex. en byggnad uppföres, då föras allehanda
materialier fram. Åtskilligt får sin plats i den nya
byggnaden, somligt i grunden, annat i murarna, något uppe
i den översta spiran. Men så blir alltid en del kvar,
som ligger där och skräpar. Och när bygget är färdigt,
köres det bort. Det måste undan. likaså när Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
