Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS NÅD UPPENBARAD
Tit. 2: 11—14.
I korta, klara, bestämda drag framställes här
frälsningssanningarna. Det är som ett stort knippe av ljus.
Guds nåd — så börjar vår text. Gud betedde sin nåd
mot det Gamla testamentets folk på mångfaldiga sätt.
Men den låg dock till största delen fördold i hans eget
hjärta, tills dagen för uppenbarelsen kom. Denna dag
förbereddes på historisk väg under tusentals år. Allt
vad liv heter måste nämligen utvecklas på ett
organiskt sätt. Till sist kom dock den stora uppenbarelsens
dag. Det var den dag, då änglarna sjöngo i Betlehems
ängder och barnet i krubban beskådades av fromma
och häpna blickar. Guds nåd uppenbarades. Men i
krubban var det blott så att säga en mäktig stråle, som
bröt fram. Det var icke den fulla uppenbarelsen. [Det
var egentligen Guds stora kärlek, som där
uppenbarades. Och det är ju det största av allt, att Gud älskar.
Vi veta icke, vad samtiden känner och tänker. Men
vi som hava århundradena bakom oss se Guds kärlek.
Skriften säger, att Gud älskade världen, så att han sände
sin Son, att däruti blev Guds kärlek till oss uppenbar,
att han utgav sin enfödde Son. Kärleken avslöjade
Guds nåd. Och det är det första vi behöva veta —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
