Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FR UK T Å T G U D
Luk. 13:6—9.
Annu ett år. Så kunna vi ju ock med tacksamhet
säga till Gud — med tacksamhet, då vi se tillbaka
på dagar som gått. Och det är i denna tacksamhet
för vad Herren gjort med oss och varit för oss, som vi
kunna hava mod att begynna ett nytt år och begynna
det i sanning.
Men med blicken framåt kunna vi icke säga: »Ännu
ett år.» Ty vi veta icke, huru många av det nya årets
dagar, som bliva våra. Månget träd i vingården
kommer säkerligen under detta år att fällas. Och vem vet
vilket? Allenast vingårdens Herre.
Ett fikonträd i vingården är icke fullt egentligt.
Det står där på nåd. Det skuggar så vitt omkring sig,
att vinrankorna i dess närhet tyna av brist på sol och
luft. Det skjuter kraftiga rötter, djupare än vinstocken,
och suger till sig så mycket must. Det vill till att det bär
frukt, för att det skall få stå kvar. Annars utsuger det
jorden och måste huggas bort. Men det är icke så lätt
att draga upp ett fikonträd. Blir det stort och starkt och
bär det frukt, så är det värdefullt och får stå.
Israel är det fikonträd, på vilket Herren först och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
