Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
kunna taga vissa steg med våra fötter, att ingen halt ar
såsom en ofärdig och bur tillbaka!
Hur skola vi då vinna seger? Till svar vill jag hänvisa
på två punkter i detta sköna skriftstycke, av vilket
vi måste lämna mycket oförklarat.
Den ena punkten lyder så: De hava tvagit sina kläder
och gjort dem vita i Lammets blod. Därför stå de inför
Guds tron och tjäna honom dag och natt.
Låt oss tänka på denna oräkneliga skara! Vilka olika
människor, vilka olika karaktärer, vilka olika lägen,
vilka olika livsuppgifter representera de icke! I vilka
olika tider hava de icke levat! Vi veta icke mycket om
denna skara, men så mycket veta vi, att de där äro
komna från alla folkslag, släkter och tungomål. Där
äro representanter från de råa, obildade folken liksom
från de överkultiverade. De äro från norr och söder, öster
och väster. Här äro barn och ynglingar, unga kvinnor
och flickor, här äro gamla, grånade män och kvinnor.
De likna, alla dessa, radierna i en cirkel. De hava
kommit från alla håll men röra sig alla mot en enda punkt,
medelpunkten — korset. De hava alla fått syn på detta
kors, alla där böjt sina knän, alla fått sina kläder tvagna
i Lammets blod. Jag såg en gång för många år sedan
en skön bild av detta. Det var en söndagsmorgon på
vintern, då snön betäckte marken, så att den steg över
alla stängsel, vägar och gärden, och kölden var så stark,
att skaren bar. När klockorna ringde till gudstjänst
och dörrarna till alla hyddor ute på slätten öppnades,
såg man de gudstjänstbesökande gå var och en från
sin dörr rakt mot Guds hus. Ingen behövde väja för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
