Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
vägrade att strö rökverk för kejsarens bild, sade, att
han bar Kristus i sitt bjärta och därför icke kunde
offra åt människor. Och såsom en Kristoforus, en som
bar Kristus i sitt hjärta, gick han ock i döden. Han
kunde det — ty vad kan icke den som bär Jesuslivet i
sitt hjärta, om han eljest rätt fattat betydelsen av detta?
Med något mindre än livet kunna icke heller vi nöja
oss, ty nöja vi oss med något mindre, hava vi i sanning
tagit fel.
Men om i detta ord: »Jag är livet», ligger evangelii
fullkomliga välsignelse, är det också ett ord, som ställer
oss inför ett antingen — eller. »Den som har Sonen, han
har livet. Den som icke har Sonen, han har icke heller
livet.» Nöj dig icke med mindre än livet självt! Det
är alldeles självfallet, att man måste hava gjort det
djupaste missgrepp, som kan göras, om man nöjer
sig med mindre.
Men detta liv synes ju ligga så högt över oss, så långt
borta ifrån oss, vara så ouppnåeligt? Ja, det synes så,
men är icke så. L,ivet har kommit ned till oss.
Kristuslivet är givet såsom ett offer för världens synd. Det
är lagt på altaret — korset — och dit kan var och en
av oss nå fram, om han eljest vill. Offret av Jesu liv
är din egendom såsom intet annat i lika hög grad av
det som du i egentligaste mening kan kalla ditt. Det är
ditt, lika visst som ditt eget hjärta är ditt. Därför får
du taga emot det och så avgiva den stora bekännelsen:
»Jag lever, dock icke nu jag, utan Kristus lever i mig.»
Du kan göra den bekännelsen, när du såsom en syndare
hunnit fram till det kors, där Jesus gav sitt liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
