Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Ingen känner vägen till himmelen såsom Guds Ande.
Det är, såsom vi hava lärt oss att sjunga i ps. 133:
»Till Gud du visar vägen bäst,
Du som från Gud utgången äst.»
Eleasar hade rest från Kanaan till Mesopotamien.
Därför kände han ock vägen från Mesopotamien till
Kanaan. Den som från Gud är utgången, visar också bäst
vägen till Gud. Rebecka kände icke vägen — det var
idel nya trakter hon hade att genomreêa, trakter, som
hon aldrig med sin fot befarit. Om hon skulle till höger
eller vänster, visste hon icke. Men hon litade i
fullkomlig trostillf örsikt på sin ledsagare, och så gick det
dagsled efter dagsled på väg mot hemmet.
Det finns också något som heter Andens ledning. Men
skall denna komma mig till del, gäller det, att jag
lyssnar till hans röst, att jag alltid har det så ställt, att han
kan få tala, och att jag vid vägskälen i livet lyssnar till
Anden och väntar hans vägvisande ord. Avgörelsen
först, ledningen sedan.
Så kom efter alla resans vedervärdigheter och
besvärligheter den dag, då man mot aftonen hade kommit in
på hemmets område, gått över gränsen till Kanaan.
Då syntes där en man, som gick ute i marken i
tillbedjan. Det var den unge Isak. Nu behövde Rebecka
knappt av Eleasars mun höra det förklarande ordet:
Det är din brudgum. Hon förstod det. Det heter, att
hon gled ned av kamelen, drog slöjan omkring sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
