Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i8
sade i synd och skuld nedsjunkna människan, och den
fint bildade, ädla världsmänniskan. Men det är den
likheten mellan dem båda, att de leva livet på egen hand.
Och vad som så oändligt lockar vår ungdom är just
att iå leva på egen hand. Det är det mest lockande och
tjusande i hela världen. Om man också anar, att det
kan sluta illa, så tänker man: »Blott en liten tid, några
år av ungdomens tid på egen hand!» Det är den lösen,
som går genom ungdomsskarorna, ja, genom världen,
den dag, som är, liksom fordom. Uppgiver man
däremot livet på egen hand och lever under Herren såsom
den gode herden, då kan man sjunga med författaren
av herdepsalmen: »Herren är min herde, mig skall intet
fattas.»
Den gode herden och hans hjord — det är det
självskrivna ämnet för denna text.
Vilken ställning skola vi då intaga för att tillhöra
hjorden?
Först och främst är det ett inre förhållande, ett
livsförhållande, som måste vara tillfinnandes mellan den
enskilde och Herren. Detta uttrycker Jesus med de
orden: »Jag känner mina får, och mina får känna mig,
såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern.»
Det är hemlighetsfulla, djupa ord. Men hur
betydelsefulla de äro, kanske vi bäst kunna tänka oss, då en
annan bild ur ordet kallas fram för oss. Det talas om
människor, som hava ätit och druckit med Herren och
hava hört honom lära på deras gator. De komma
den sista dagen och liksom klappa på den port, innanför
vilken den gode herden, nu den förhärligade Herren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
