Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
människa, som stod öfver dem allesammans.
Denna mening, hvilken utgick från de tongif-
vande i kretsen, gjorde sig under de första da-
garna helt och hållet gällande.
Bob visste icke, hvad kamraterna pratade
om, men han kände, att ett omslag skett till
hans egen förmån. Han kände sig som en an-
nan människa, eller rättare —- han kände sig
som den människa, han alltid hade varit. Det
kom något på en gång öppet och fint öfver
hans väsen, och kamraterna funno till sin för-
våning, att detta klädde honom vida bättre än
hans förra forcerade munterhet. Detta medförde
å sin sida en hel och genomgående förändring
i tonen bland alla dem, hvilka tillhörde denna
krets. Det var, som om umgänget och samva-
ron gifvit dem alla växt. Intressena vidgades,
och meddelsamheten blef större. Langa timmar
kunde förflyta under samtal, hvilka aldrig föllo ned
till gyckel, men buros uppe af en lefnadsglädje,
som tycktes gömma spirorna till en gryende vår.
Bob var öfvertygad, att han räddat hela
sitt lif. Han var sysselsatt med att lägga sista
handen vid sin gradualafhandling, och han kände
sig till mods, som om hela lifvet legat honom
öppet. Med en tacksamhet utan gräns tog han
emot den vidgade sympati, hvilken syntes flöda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
